Höstdagjämning är den tid på hösten då jordens syd- och nordpol exponeras precis lika mycket mot solen. Vid den här tidpunkten står jorden helt rakt upp – syd- och nordpolen står helt lodrät mot varandra. Under vinterhalvåret lutar annars sydpolen mot solen och nordpolen iväg från, tvärtom är det under sommarhalvåret då det istället är nordpolen som ligger närmast solen och sydpolen lutas iväg från. Tidpunkten då sydpolen är som närmast solen kallas för vintersolstånd och tidpunkten när nordpolen gör detsamma för sommarsolstånd. När man säger höstdagjämning så menas det tidpunkten för när jorden lodrät vertikalt mot solen – en vanlig missuppfattning är att det är en hel dag. Tidpunkten för höstdagjämning är dock alltid runt den 23e september, höstdagjämningen inträffar alltid under den 22a september eller 23e september. Längre tillbaka i tiden så kunde höstdagjämningen inträffa på senare datum, läs mer om det här längre ner. Vilket datum det sker skiljer sig förstås även åt beroende på tidszon – vilket även betyder att i andra delar av världen så kan datumet sträcka sig någon dag till åt det ena eller andra hållet. Samma sak gäller för vårdagjämning, även då står jorden lodrät vertikalt mot solen. Att datumen för vår- och höstdagjämningen inte alltid är desamma år ut och år in beror på att under ett år så har vi faktiskt mer än 365 dygn, närmare bestämt så går det in strax över 365,25 dygn på ett år.
Vi får alltså strax över ett kvarts dygn extra varje år. Det här kompenserar vi för genom att lägga in en skottdag vart fjärde år som äter upp den ihopsamlade tiden som då har bildat ett helt dygn. Trots det här knepet med att ”återställa tiden” vart fjärde år så förflyttar sig ändå höstdagjämningen bakåt i tiden på året – närmar sig sommaren mer och mer. Det här beror på att tiden det tar från ett års höstdagjämning till nästkommande års höstdagjämning är, i medel, ca. 365 dagar 5 timmar och 48 minuter. Medans vi bara lägger till 24 timmar vart fjärde år. Det innebär att vårdagjämningen varje år skjuts, i medel, ca. 12 minuter bakåt(i okorrigerad tid). För att rätta till det här så kommer vi år 2100 att hoppa över skottdagen och på det sättet återställa tiden till normaltillstånd.
Lika långa natt och dag vid höstdagjämning
Det här påståendet stämmer, nästan. På grund av hur vi mäter dagars och nätters längd, vi säger att det är dagen börjar precis när solen går upp – i samma stund som vi ser översta delen på solcirkeln. I och med det här så är dagen redan ett par minuter längre än natten under dagen då en vårdagjämning inträffar. Det är också så att jordens atmosfär bryter solens ljus på ett sätt så att vi kan se solljus redan innan vi ser solen varje dag, vilket gör att vi har dagsljus redan innan solen har klättrat sig över horisonten. Dag och natt är lika långa ett par dygn efter tidpunkten för höstdagjämningen. Under våren och vårdagjämning så fungerar det på samma sätt, fast åt andra hållet.
På engelska heter höstdagjämning för autumn equinox, vilket härstammar från latinets aequus – vilket betyder lika – och latinets nox – vilket betyder natt. Rakt översatt blir det lika natt, som syftar på att dag och natt är lika långa – men vi vet nu bättre!